Otroligt starkt av BHC att vara med i diskussionen såhär dags på säsongen, nykomlingar som man är. Borås har 62 p. Bofors har 60 p. AIK och Oskarshamn kan också komma upp i 60 inför sista omgången där de möts.

Borås Hockey möter Almtuna hemma på onsdag. Varken Almtuna eller Bofors motståndare Sundsvall i sista omgången har något att spela för. Det är en öppen historia vad det verkar.

Det är givetvis förödande att försöka ta ut något i förskott. Man kan väl stanna vid att de två poäng som Borås har tillgodo känns väldigt bra att ha i det uppkomna läget.

Ganska givet att välja Tottenham-muggen till veckans speciella mugg. Petar månadens mugg (Leeds-muggen, se tidigare blogginlägg), efter Tottenhams viktoria i Ligacupens final.

Köpt på en marknad.Lite ovanligt att hitta officiella supporterprodukter på marknader. Men det här tror jag faktiskt är en sådan. Men, man vet ju inte i den branschen.

Den får hänga med resten av februari månad som en hyllning till Ligacupmästarna. 

Efter dagens triumf i Ligacupen är väl Tottenhamtröjan given. Inköpt av en glad engelsman utanför insläppet till Falkenbergs hemmaarena för någar år sedan. Tottenham på sommarläger. Sommarfotboll. Träningsmatch mot Falkenbergs FF. Trist tillställning med Tottenhams B/C-lag på plan.

Tröjan krängdes till ett väldigt lågt pris. Det röda reklamtrycket hade färgat av sig. - Går inte att sälja sa engelsmannen. En hundralapp bytte ägare. En tvätt senare och jag var en stolt innehavare av en "riktig" Kappa-tröja. Av missfärgningen fanns inte ett spår.

Ikväll kändes den helt rätt. Trots att klubben numer har än annan huvudsponsor, även den med möjlighet att ge röda utfällningar, på bröstet. 

Efter tre timmars gastkramning. Åtta års väntan. En stor seger till Tottenham. En välförtjänt seger dessutom.

Varje historisk match föder nya hjältar. Gamla hjätar blir unga på nytt. Berbatov och Woodgate kommer för evigt att hyllas för målen. Ingen kommer någonsin att glömma Robbie Keanes kämpainsats, hans oroliga bitande på naglarna, flackande blick och framför allt inte hans glädjetårar när allt var över.

Spurs har nu spöat Arsenal i semifinal och Chelsea i finalen. Säkrat spel i Europa nästa år, har UEFA-cupen i år kvar att kämpa om.

Tottenham regerar i London (i varje fall ikväll!).

Då har vi så sakteliga börjat uppladdningen inför morgondagens ligacupfinal på nya Wembley arena. Tottenham har väl inte så många förespråkare, förutom de redan frälsta. Jag gissar att alla experter redan har tagit ut segern för Chelsea.

Efter Tottenhams seger mot Arsenal tror jag dock att allting är möjligt. Finns ingen anledning att känna sig slagen på förhand. Om backlinjen bara kan hålla ihop styrkorna och inte falla samman kommer det att bli en jämn match. Att Spurs kommer att producera framåt finns ingen anledning att tvival på.

Många av oss som är "medelålders +" brukar ofta tala om att förändringstakten är hög. Allting snurrar på högvarv, ständigt nya utmaningar. Det är förmodligen en riktig beskrivning utifrån våra egna förutsättningar.

En intressant frågeställning är däremot om den beskrivna hastigheten upplevs på liknande sätt av alla? Om man är 20-25 år och född och uppvuxen i en miljö med hög förändringstak. Är det då lika självklart att uppfatta samtiden på samma sätt? Förmodligen inte. Uppfattningen är givetvis relaterade till de egna erfarenheterna.

Därför borde vi som har möjligheten att relatera våra erfarenheter till en annan tidsperiod vara mycket mer försiktiga med våra tvärsäkra påståenden. De är förmodligen ytterst sanna för oss - men vi har inget tolkningsföreträde när det gäller att definiera vår samtid. Möjligen har vi det för våra egna upplevelser, om ens det ibland.

Det fanns två sidor av myntet! Våndan inför inlämningen - och lättnaden och lyckan över beskedet att redovisningen var ok och "klartecknet" att köra på med nästa uppgift.

Det här är faktiskt ett av privilegierna med att studera. Anspänning, prestation, (och i bästa fall) bekräftelse. Det är kanske en ingrediens som inte finns lika tydlig i arbetslivet. Efter bekräftelsen en period av ett bedrägligt lugn. Sedan snurrar det på igen, presationsångesten lurar i vassen. Allt är åter sig likt.

Prestationsångesten stockar sig i halsen. Dags för den första inlämningen av grupparbetsuppgifter. Att studera på distans har onekligen inneburit nya förhållningssätt och gamla sanningar har fått överges.

I vår lilla grupp har vi chattat, diskuterat på forum och vi skall redovisa på en wiki. Jodå, vi har läst på papper också, med en penna i hand eller i munnen. Gjort anteckningar och strukit under. Jag skall inte strö floskler omkring mig, men nätet (när det fungerar som bäst) ger verkligen möjligheter till kunskap och utbyte personer emellan oberoende av tid och plats.

En gammal sanning tycks dock stå orubbligt fastskruvad. Finns det en deadline så är det den dagen det skall ske. Oavsett om det handlar om att söka jobb, lämna självdeklaration eller redovisa studieuppgifter. Det känns tryggt att kunna konstatera. Det är något man känner igen.