En härlig låt som väcker fina minnen från vårt San Siro-besök för ett år sedan.

Tycker att det var kul att Inter vann ligan. Det Zlatan gör i den sista matchen är inget annat än en sannsaga. Stort!

Så var det avklarat för 26:e gången. Missen i fjol, på grund av ryggskadan, svider fortfarande. Det hade kunnat vara 27 gånger på raken.......

Med tanke på den korta tid och den minst sagt klena statusen vid träningsstarten vid jul får man vara nöjd. Enligt icke bekräftade uppgifter blev sluttiden 2.01.29 Är väldigt nöjd och tacksam att jag kan springa igen.

34 000 som springer är en kraftfull manifestation för löpningen. Många vittnar om folkfesten och det är bara att som vanligt ställa in sig i ledet av glada deltagare.

Trots fler deltagare än någonsin upplevde jag att det var större möjligheter än på många år att "göra sitt eget lopp". Inte alls lika trångt kring fötterna som tidigare år.

När blodblåsan på vänster "pektå" har lagt sig lite inleds uppladdningen för 2009. Det talas om att man måste vara ute i god tid med sin anmälan för att ens komma med. Får väl börja med det. Tänker inte missa ett lopp till, i vart fall inte på grund av någon administrativ miss från min egen sida.

Förutom den egna trippentill fots blev varvet som vanligt en musikalisk resa, från Proud Mary vid Mariaplan via ukeleleplink på Hisingen till Rytmen av en regnig natt på Avenyn. Inte heller att förglömma den olympiska hymnen (tror jag) vid Storan. Allt lika uppskattat.

Klart man måste bevista en historisk händelse. Invigning av en omdiskuterad staty. En världsberömd popkonstnär på plats. Ridande poliser, landshövding, pressuppbåd, strålande sol och många åskådare gav en värdig inramning.

Många har tyckt och haft åsikter. Den mest tänkvärda tycker jag den forskare stod för som funderade kring varför väl så stora inslag i "det offentliga rummet" aldrig diskuteras. Hon tänkte på reklamskyltar och annat som inte med den bästa vilja i världen kan kallas "konst". Men som verkligen kan dominera intrycken ändå.

Kan det vara så att så fort "skattepengar" är inblandade kan alla ha en åsikt. Att det är lika berättigat att ha en synpunkt på andra "installationers" vara eller inte vara verkar inte ligga nära tillhands. Varför kan man undra? För ingen kan väl tycka att hambugerskyltar, Ica-fackverksmaster (för att ta ett närliggande exempel) och lysande bensinbolagsloggor är vackra? Gemensamt för både Pinocchio och dessa skapelser är att de kräver bygglov beviljade av folkvalda företrädare vars värv utvärderas vart fjärde år.

Var på livspremiär i tisdags. Speedway. Det närmaste jag varit speedway förut är en felåkning i ungdomen (skulle täva i friidrott och åkte till Gubbängens IP bara för att upptäcka att den förvandlats till en speedwaybana) och att ha befunnit mig utanför Ullevi under en VM-tävling och hört motordånet.

Nu var det en annan elitserie än ishockeyns. Gislaved var orten och Dackarna var Lejonens motståndare. Lär ha varit en mycket bra eliseriematch påstod mina kunniga ledsagare (stort tack för alla tålmodiga förklaringar).

Jag hade för min egen del fullt upp med det fysiska. Det är ingen lek att se på speedway. Vi stod vid utgången av första kurvan. Där får man "känna på" sporten. Programbladet, med helt nödvändig information för att kunna följa med över huvudtaget, blev plötsligt en nödvändig sköld mot sprutet. När man trodde att faran var över och vågade kika fram bakom skyddet, kom ett dammoln från ovan, åkarna var tillbaka på startrakan och det hela började om igen. 16 heat gånger fyra varv på två timmar.

Nicki Pedersen hos hemmaklubben plockade mest poäng och nykomlingarna besegrade fjolårsmästarna välförtjänt.

Är väl tveksamt om jag av egen kraft kommer att söka upp speedway live igen. Men kanske på TV. Jag har ju fått förmånen att se en hel del av världseliten och borde kunna imponera på min omgivning med mina nyvunna kunskaper. Men kommer jag att sakna dammolnet och den vinande kolstybben - knappast!  

Gick 21 km Linnemarsch. Debutant i sammanhanget. Kanske ingen idealisk uppladdning inför Göteborgsvarvet. Men den senaste tiden har det också handlat om att samla steg i motionskampampanjen jag deltagit i. Vi gick till Amsterdam på 4 personer och lika många veckor. Helt ok. Då kom de över 31.000 steg jag gick i söndags väl till pass.

Marschen då? Väl mycket snubbel över stock och sten och rötter för min smak. Så länge vi fick hålla till på bredare stigar och grusvägar i skogen fanns en chans till naturupplevelser, men inte med ögonen distingt stirrande rakt ner för att inte trampa snett på naturen.

Har aldrig varit någon skogsmänniska. Därutöver väldigt bra arrangemang med fika, mackor, kanelbullar och saft mitt i skogen. Start och mål på Borås arena ett plus.

Krönikören Mikael Hermansson i Borås Tidning slår verkligen huvudet på spiken när han i lördagens papperstidning konstaterar: "Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det finns ett sinnenas släktskap mellan skadegörelsen på stadens gator och våldet i kommentarerna. Det ena legitimerar det andra, så att säga".

Hermansson redovisar ton- och känslolägen som förekommet med anledning av en kommunal marknadsföringskampanj. Frigolitutropstecken, som ställts ut för att visa på positiva förändringar i staden, har vandaliserats. Irritationen på tidningens egna webbsidor tycks i huvudsak rikta sig mestadels mot kampanjen som sådan och inte mot skadegörelsen.

Hermanssons analys är klockren. Den ilska som kan skönjas i debatter på nätet, där inläggen ofta verkar ha kommit till i affekt utan något försök till eftertanke, måste betraktas som onyanserad. Men det är de konsekvenser som Hermansson så riktigt pekar på, som är mest skrämmande av allt.

Det finns all anledning för de lokala "debattörerna" i denna och många andra lokala frågor i Borås (och kanske även på andra ställen) att, om möjligt, besinna sitt ansvar. Det vore värt ett försök att frigöra sig från den begreppsvärld som kvälls- och veckotidningar skapat. Allt som sker måste inte nödvändigtvis beskrivas som "skandaler" och "attacker" av olika slag.

Det vore befriande om de stora orden verkligen sparades till de STORA händelserna. De kan behövas då dessa inträffar. Har de slösats bort och därigenom mist sin kraft genom missbruk på bagateller under resans gång, vad återstår då?  För att inte tala om all den negativa kraft som uppenbarligen frigörs? Vem tar ansvar för den? Ja, inte lär de som hetsar göra det, det är ett som är säkert!

"Med lika delar punk och irländsk folkmusik har irländsk-amerikanska Flogging Molly såld över en miljon skivor skriver DN och fortsätter: "Med sångaren Dave King i spetsen har Flogging Molly ett rykte om sig som ett intensivt liveband".

Så sant!

Flogging Molly spelade kl 20.00 på Tyrol, Gröna Lund.

Ack, den som ändå hade varit där!

Ser med spänning fram emot att få lägga händerna på papperstidningen DN Lördag (möjligen DN på nätet senare ikväll) för en recention.

Var sak har sin tid. Att "göra en pudel" sjunger nog nu på sista versen. Alla som anklagas för någon form av avvikelse från det normala, väljer (och gör därmed sina mediarådgivare/tränare glada) att pudla. Vare sig, tycks det, de har skäl till att försvara sig på ett bra sätt eller ej.

Media har väl ännu inte riktigt funnit något bra sätt att hantera pudlarna. Men det kommer nog. Ny taktik möts alltid efter ett tag med nya motdrag - och utvecklingen går framåt.

Skall bli intressant att se vem som blir den förste som inte ror en pudel iland, eller så att säga blir den siste som försökte.

Själv tycker jag att det finns alldeles för få som verkligen vågar stå för sin åsikt/handlande även när det blåser. Tror att de yrkeskategorier som i diverse mätningar ligger risigt till hos allmänheten har en del att tänka på i detta avseende. En mer rakryggad hållning och du vinner respekt i vanliga människors ögon. Den som inte alltid väljer att hitta en ny fot att stå på (egen eller någon annans) kommer att ha framgång med den hållningen.