Får genom dagens tidningar det ledsamma beskedet att musikern Bo Hansson dog i lördags. Mannen som bl.a skapade den helt fantastiska musiken som introducerade mig och många andra till Tolkiens mästertriologi Sagan om ringen. Han lyckades med att genom att sätta musik till de bilder han fick vid läsningen, skapa nya bilder hos oss som lyssnade. Och som vi lyssnade. Min sönderspelade Silence-skiva har på senare tid fått sällskap av en CD-utgivning som räddar mästerverket med oförstörd kvalité till eftervärlden. Att böckerna skulle läsas fanns det inget tvivel om, något som jag aldrig ångrat. En läsupplevelse utöver det vanliga.

Minns också med värme ett antal spelningar med Fläsket Brinner i början på 70-talet där Bo Hansson ibland medverkade.

En hammondorgel har måhända tystnat men musiken lever vidare .....

Ständigt denne Mikael Wiehe. I min ungdom fanns han där med runda glasögon mitt i Hoola Bandoola. Jag såg dem några gånger. Kommer mest ihåg en konsert på Folkets Hus i Stockholm och en på Kåren i Göteborg 1975. Lite senare även på Gustav Adolfs Torg i Göteborg, fast då bara Wiehe och Afzelius. Köpte deras skivor i början. En rad klassiker (måste bekänna att jag tillsammans med en kollega skrivit en alternativ hyllningstext till Vem kan man lita på - och faktiskt även varit med och framfört den i ett slutet sällskap).

Åren gick. Så fanns han plötsligt där igen. Denna gång korsades våra vägar på Folkan i Borås. Solo och akustiskt. När han spelade Kheops pyramid fick jag en underlig känsla av tidlöshet. Nästa ett halv liv låg emellan nu och då. Mycket har hänt och ändå inte. Jag kom också att tänka på vad John Lennon sa; -Jagkan inte se mig själv som 60 och spela She loves you.

En hel del av ramverket har ändrats. I Borås gick Mikael direkt av scenen för att kränga/signera skivor i foajén, glatt småpratande med publiken medan han växlade pengar.

Men ändå; så tryggt det ändå kändes på något sätt. Wiehe förnyar sig, nya utgåvor kommer, som det alltid har gjort. Nya klassisker föds. Oavsett hur det går i valet kommer nog "Vi skall ta det tillbaka" att tillhöra den kategorin gissar jag. En bra låt är alltid en bra låt. Så för den trygghetsnarkoman man nu en gång för alla är, så känns det lugnande för kropp och själ att veta att än en tid kommer musiker och musiken man växte upp med att finnas kvar - se och hörbar live. Wiehe är definitivt en av dem man blir glad att återse.

Vad gjorde jag på 80-talet? Jag vet sedan gammalt att jag har luckor beträffande musiklivet, både den svenska scenen och internationellt. Men att de skulle vara så stora anade jag kanske inte. Det stod iallafall helt klart för mig under gårdagskvällens Dag Vag-spelning i Borås att jag är hopplöst lost i stora delar av bandets låtskatt. Jo, de mest kända lyckades jag placera, men alla de andra kanonlåtarna?

Det blir en resa (möta sin framtid baklänges?) att åtminstone hjälpligt försöka ta igen vad som har gått förlorat. Spelningen igår kändes som en katapult i den processen. I fickan efter spelningen fanns "Kackerlacka", man måste börja någonstans, eller hur? Jag tror att vi har "Palsternacka" på vinyl i gömmorna.

Till mina barn; ni behöver inte ha dåligt samvete för att jag förmodligen fokuserade mer på er än ny musik under dessa år. Förtröttas inte i er uppgift att guida mig genom den stundtals förvirrade samtid vi upplever tillsammans nu, så låter vi udda vara jämt.

Dagens ledare i Aftonbladet tycks vara tillkommen i all hast för att försvara tidningens massiva bevakning av kungahuset. Retoriskt är den en ren härdsmälta. Kungahuset beskrivs som vilken statsförvaltning som helst som nu "levererar" och vi "får valuta för pengarna". Kommen så långt i texten vecklar man in sig in någon slags slutsats om "kärleksdramat" som riskerar att förmörka molnen och hota miljoninvetseringarna som skall ge hundrafallt igen både i Ockebo och Stockholm.

Ett bottennapp absoluta i tidningshistorien?

Om detta är resultatet av tankemödan på ledarredaktionen skall vi nog skruva ner förväntningarna på vad som kan komma ut därifrån i framtiden. Eller rättare sagt; även ledarsidan nivå tycks sänkas så att den matchar det material som i huvudsak fyller tidningen i övrigt.

"Mardröm", "Då kom bomben; buss från Aten" och "Många som bröt ihop". Kvällspressen innehåller sannerligen skakande reportage idag. Måste handla om människosmugglare som forslar flyktingar kors och tvärs genom Europa i rangliga sjöovärdiga båtar eller instängda i containers.

-Inte?

Men kan detta vara sant? "Andra vi talat med har varken fått (min kursivering) boende eller mat". Man har alltså fått betala sin egen mat. Oerhört!

Vi måste givetvis hitta ett system som snabbt kan föra över skattepengar till dessa hårt drabbade medmänniskor - direkt och utan prövning. Så här kan det inte få fortgå! Någon måste göra något.

Att det inte ska gå att hitta någon ansvarig för detta?