Såg fram emot att läsa den aviserade recensionen av en nyutkommen bok "When the rough god goes riding; listening to Van Morrison" i fredagens GP. Författaren Greil Marcus gör "en djupdykning i hela album eller enskilda sånger" skriver Carl Erland Andersson. Spännande läsning så klart för en hängiven Morrisonfantast att ta del av. Ett stycke in i texten kommer en ganska lång redogörelse kring Morrisons försök och ständiga strävan (om jag har förstått det hela rätt) att fånga ögonblicket i sångerna, eller att "inte sjunga sången" utan att "sången sjunger dig" för att använda Van Morrisons egna ord, och ett konkret fall redovisas. Exemplet som används är låten Caravan från albumet Moondance som Morrison hittar rätt till i Martin Scorseses film The last waltz, dokumentationen av The Bands avskedskonsert från 1976.

Samtidigt i brevlådan med Göteborgs-Posten denna fredag låg också ett brunt kuvert. Det var en eftersläntrare till en beställning från Ginza som hade anlänt. En lite större leverans kom tidigare i veckan. Vad kunde ha passat bättre att stoppa in i DVD-spelaren under stöket inför fredagsmyset än den nyanlända (ja just det); The last waltz.

Har aldrig varit något för att kokettera med bilmärken. Har sin självklara förklaring i att jag aldrig haft något att skryta med och förmodligen som en funktion av detta aldrig blivit riktigt intresserad/engagerad i ämnet. Har dock förstått att det kan vara väldigt viktigt att diskutera olika bilmärken och dess företräden. Vad det brukar handla om är väl närmast att försvara det egna valet, tror jag lite sett från sidan.

I det senaste numret av den kundtidning min hustru får som registrerad ägare av familjebilen (den andra i raden av det märket som hon/vi är ägare av) kan följande läsas (och det handlar om en undersökning gjord av försäkringsbolager IF kring ämnet Bilen som statusmarkör - bilen visar vad du arbetar med): "Skoda är en favorit bland anställda inom IT- och databranschen."

Kan vara något att spara till en lämplig middagskonversation framöver då ämnet bilar dyker upp (brukar göra det för eller senare). Jag sitter kanske på en liten, ytterst liten, variant av Brian Regans "I walked on the moon"-tema, om man nu tycker/tror att IT-människor har hög trovärdighet i sådana här sammanhang?