Ska göra ett försök att samla tankarna efter en semestervecka på Manhattan, New York. Många intryck, de flesta alldeles överväldigande, men också motsägelsefulla. Många fördomar som besannats men också andra som definitivt kommit på skam.

Vi har sett "bockat av" 7 av de 10 mesta sevärdheterna enligt min reseguide. De som vi missat på listan har varit muséer. Vi tog ett kollektivt beslut att skippa muséer, vilket är förklaringen till att Guggenheim och MoMA inte besöktes (inte ens utanför).

Vi klippte ytterligare några som inte fanns på guidebokens topplista men på vår egen; bl.a Madison Square Garden, Times Square, Battery Park, Wall Street, Ground Zero, FN, Grand Central Station och en mer udda (Brooklyn Brewery). Vi gick en bra bit på Broadway och de flesta kända avenyerna. Var också 3 gånger på en nutida moderna kultplats; Applestore. Och ytterligare ett gäng platser till hann vi med på vandringarna.

Mest fascinerande var dock vänligheten och den trygghet som jag upplevde. Inga hotfulla situationer, däremot rörande vänliga. Som den gamla damen på tunnelbanestationen som intensivt och omsorgsfullt torkade av både en betydligt yngre medresenärs kappa och en nerkladdad soffa med sina pappernäsdukar. En både omtänksam och samtidigt helt naturlig gest från hennes sida.

Visst uppvisade många ett storstadstypisk stressat, ibland t.o.m på gränsen till ohövligt, beteende men det stöter vi på även på betydligt mindre ställen, eller hur?

Tunnelbanan var suverän och hade ett för besökare lättbegripligt och hanterbart taxesystem. 86th Street var vår hemstation och utgångspunkten för våra dagliga resor från East Upper side (där vi bodde hos släktingar) och oftast ner till Midtown. Hade inte heller förväntat mig de folkfostrande och uppfodrande meddelanden som tillkännagav med jämna mellanrum i högtalarsystemet av typen: "Om du sitter och det står en gravid kvinna intill dig, bör du resa dig och erbjuda henne din plats".

Tydliga spår och saneringsarbeten efter stormen Sandy fanns kvar på Lower Manhattan. Vi såg dock inget av det vi läst oss till efter hemkomsten om "hundratusentals" på Manhattan som jagade efter ström och som köade för att ladda sina mobiler och annat.

Storslagen skyline förstås och en ljudbild precis så storstadslik som förväntat med ett sirensound som hämtat direkt från någon actionserie ackompanierat av helikoptrar (både patrullerande militära/polis och privata).

En sak är säker; på Manhattan pratar man i sin mobil (iPhone) överallt och hela tiden, utom när man läser epost eller surfar i den, vare sig du är varubud, städar på gatorna, är på väg till skolan eller ser ut att vara börsmäklare.

En mäktig upplevelse var det utan tvekan, inte likt något annat jag har upplevt. Har inte tidigare varit någon New York-freak så jag har väl en del att ta igen, nu när man fått känna på lite grann? Funderar på att försöka ta till mig lite av det som Woody Allen försöker förmedla från sin stad genom att kanske mer metodiskt se hans skildringar och själv tänka tillbaka på det jag har upplevt. Vi får se hur det går med det lilla projektet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Amanda Sokolnicki är helt rätt på det. Analytiskt glasklart: Vem skall nu kasta första stenen? #kålsupare https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-rotan-gar-mycket-djupare-an-till-anna-kinberg-batra/ ...

Hegemonin är samhällets ramar för vad som kan diskuteras, de grundantaganden alla tar för givna och det sunda förnuft en diskussion måste utgå från. När politiken gör en tvärvändning framstår den som håller fast vid sina krav som radikaliserad. Ma...

I tomrummet efter Reagan uppstod en identitetskris i amerikansk höger. Det är just där den yngre journalisten John Ganz läsvärda bok ”When the clock broke” tar vid. I början av 1990-talet famlade republikanerna efter nya ledare och hittad...

Det tycks finnas en blockering baserad på en idé om att det inte går att få acceptans för något som hindrar någon från att göra något som den vill. Men många människor skulle vilja ­parkera var de vill, bygga hur de vill och ta saker som inte är dera...

”Är det rimligt att prioritera vad som uppfattas som hobby­liknande kurser i högskolan i ett läge när sjukvården och industrin skriker efter kompetens?” skriver Persson och det är en av de sämre retoriska frågor jag har läst.Exemplen är v...