Skickade för första gången i livet tillbaka en flaska vin som smakade kork. Skedde under ett restaurangbesök i Rom nyligen. Det måste väl ge rejält med vuxenpoäng?

Har just avslutat en helt fantastisk måltid i Rom. Åt Saltimbocca och kronärtskocka (grillad med mycket smör, persila och massor av vitlök) på Trattoria Coriolano i närheten av vårt hotell. Drack en Chianti till, även den himmelsk.
Det roliga är det "spel" som man deltar i. Vi får en tallrik med bruschetta som vi inte bett om till förrätt och både vi och personalen vet att vi får betala. Vi tar emot och äter en jättegod liten förrätt. Jag vet att man kan skicka ut tallriken och "slippa" betala. Men det gör jag inte.
Vi tackar nej till efterrätt och tar bara kaffe. Då merförsäljer ägaren en tallrik med "karnevalsefterrätt". Jag avlossar den kanske minst begåvade kommentaren hittills: -Jo jag vet vad vad en karneval är, jag visste bara onte att det var en just nu i Rom. Väl medveten om att det bara var en förevändning för att kränga de f.ö jättegoda smördegsknyten som vi glatt smaskar i oss till kaffet. Jag får bara en lite förvånad blick till svars från ställets ägare vars engelska ligger på samma låga nivå som min.
En fantastiskt kväll går mot sitt slut. Jag ler åt minnet av den goda maten, dofterna, den trevliga personalen och det goda vinet. Men också åt "spelet" vi deltagit i. Två parter som likvärdigt spelar ett litet spel med givna regler. Men vi känner oss inte lurade, tvärt om. Det lilla extra vi erbjuds förhöjer verkligen upplevelsen.

På en skiva som följde med musiktidskriften Mojo, septembernumret 2007, finns denna låt. En bortglömd sak för mig, både originalet och denna cover. Av en händelse plockade jag fram några CD från Mojo och Uncut. Denna version fastnade med en gång tillsammans med Stereofonics version av Angie.

En bra låt är alltid en bra låt (fast det känns underligt att höra Sandie Shaw göra Sympathie For The Devil och Nancy Sinatra sin tolkning av As Tears Go By).