Det är en sak jag inte begriper. Har tagit del av Riksrevisorernas rapport (Att tänka efter före ? statens planering av höghastighetsjärnvägar, RIR 2019:31). I denna 78-sidiga skrift riktar revisorerna kritik mot planeringsprocessen och ger också rekommendationer hur regeringen bör agera, innan fortsatta beslut om höghastighetsjärnvägen.
?Riksrevisionens uppdrag är att granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används.? ?Med andra ord kontrollerar vi att regeringen och myndigheterna sköter sitt arbete? (riksrevisionen.se)
Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen och en viktig del av dess kontrollmakt.
Motivet till granskningen är att det är ett s.k megaprojekt (stort finansiellt åtagande för staten, utdragen beslutsprocess, många särintressen samt att beslutsfattare och politik skiftar över tiden).
Syftet med rapporten sägs vara att ?undersöka om erfarenheter från tidigare planering av megaprojekt har tagits tillvara?.
Varken regeringen eller riksdagen har tagit något slutligt beslut om investeringen. Jag har därför svårt att förstå kritiken i rapporten. Det talas om avsteg från den s.k fyrstegsprincipen, om samhällsekonomiska effekter, om beslut som tagits i fel ordning, underskattade projektkostnader och att Sverigeförhandlingen var en ?genväg som blev en omväg?. Men om nu det kommer att visa sig att det finns en riksdagsmajoritet för en lösning trots alla eller några av dessa invändningar? Då har ju uppdragsgivarna välsignat det som deras utredare i förtid valt att kritisera. Var hamnar vi, och Riksrevisionen då?
Jag menar att det närmast är att intervenera i den politiska processen med granskningar av den här typen, långt innan det ens föreligger ett beslut i endera riktningen. Fackmyndigheter och andra berörda intressenter kommer till tals i remissrundor. Riksdagens majoritet har sedan givetvis mandat att göra avsteg från sina tidigare utfästelser om t.ex fyrstegsprinciper. Det står ju Riksdagens majoritet helt fritt att värdera nyttoeffekterna och kostnaderna på ett annat sätt än Riksrevisionen. Att försöka göra sig till tolk för sin uppdragsgivares uppfattningar i förtid, kan inte vara ett bra sätt för riksdagens revisorer att använda sin tid och sina granskningsresurser.
(Detta är inte ett inlägg i syfte att argumentera vare sig för eller emot höghastighetståg).