Inlägg publicerade under kategorin Farfar

Av Göran Björklund - 6 maj 2009 21:34

Hade förmånen att tillbringa hela dagen med barnbarnet idag. Förra gången blev det mycket springande. Nu spelar vi fotboll. Han använder både vänster och höger fot. Ett bra tecken. Inte samordnat ännu, men det är bara en tidsfråga. Vi går igenom hur ett korrekt inkast skall utföras. Informationen lagras någonstans, det är jag säker på.

Efter en långpromenad avslutar vi utepasset vid Lekfortet i Annelundsparken. En nyfunnen lekkompis röjer runt till Lill-T:s stora förtjusning. Han skriker ut sin lycka över att få leka med (inte bara vid sidan av) en större kille. Tyvärr får leken ett abrupt slut då den tillfällige lekkamraten överskattar sin förmåga och tappar fotfästet. Tårar och tröst av mamma och avfärd. Lill-T iakttar storögt och förvånat.

Väl hemma igen stoppar Lill-T stoppa in sina grusiga uteskor i munnen. Farfar uppfattar den diskreta signalen och serverar en banan som mellanmål innan eftermiddagsluren (jo, jag slumrar också till, med en katt på magen). Vi hinner precis samla ihop anledsdragen innan uppdragsgivaren anländer hem igen. Hade inte sett bra ut med barnvakten snusande i soffan med en kaffekopp i handen och en katt på magen.

Nästa gång lär jag honom "tre på foten" (då har jag lärt honom allt jag kan).   

Av Göran Björklund - 26 april 2009 21:49

Har fått tillbringa en benådad helg tillsammans med barn och barnbarn. Lördagen i Göteborg med ett av de egna numera vuxna barnen. Köpa joggingskor, lite shopping, strosa kring (nya) Gamla Ullevi inför invigningsmatchen, hambugare på stan och sedan hem. Eftermiddag i skuggan av solen och som avslutning - Tottenhams förnedring mot ManU.

Söndagen med det andra barnet, hustrun och barnbarnet. Borås Djurpark var målet. Heldag. Fantastisk anläggning, tillsammans med mycket annat också helt inrättat för barn, även väldigt små barn. Lill-T, som växlar med att bli helt förtrollad av ett löv eller en kvist i ett räcke, får också chansen att lägga sin lilla hand mot en glasruta, som på andra sidan har en liten apa som betraktar oss med nästan sorgsna ögon. Lill-T tjuter förtjust, lika förtjust blir han av att se och höra andra glada och förväntasfulla andra lite äldre barns upphetsning.

Det är en nåd (att stilla bedja om) att få tillbringa sin lediga tid i familjekretsen med barnbarnet som huvudattraktion.  

Av Göran Björklund - 24 april 2009 21:46

Hade förmånen att ha ensamt ansvar några timmar för lill-T idag på förmiddagen. Lill-T är känd i bloggsfären sedan tidigare. Eftersom han nyss lärt sig behärska gåendets hemlighet stod rörelse i centrum. Vi sprang, jagade varandra och lekte kurragömma mest hela tiden. Runt runt i cirklar. Titt-ut bakom dörrar och bakom TV-bänkar (?). Allt är möjligt i en 1-årings värld.

Men mitt i denna aktivitetsorgie, då vi också rivit lite bland böckerna och busat bland kartongerna, fanns det också tid och utrymme för koncentration och inlärning. En bultbräda fångade lille T:s uppmärksamhet under en imponerande lång tid. Farfar plockade, hör och häpna, loss bultarna från brädan. Gula, röda, gröna och blå inbjudande pinnar som dels skulle utforskas (in i munnen) och dels skulle återbördas till brädan. Svårt, skulle det visa sig, när man löser (nästan alla) problem med "pincettgreppet".  Men, problem är till för att lösas! Om och om igen försöker han, med benäget bistånd. Med blandat resultat, men under en djup koncentrationsakt.

Det ryms mycket i den nyskapade lilla människan som jag hade ansvar för; glädje i stora mått, spring i benen, men också en vilja att lära och utvecklas. Och att umgås. I ett ständigt medvetet samspel och samarbete. Och bara ett år gammal. Man kan inte undå att fascineras!


Av Göran Björklund - 21 november 2008 23:44

Fick förmånen att passa barnbarnet under en halv dag i tisdags. Denna gången föll morgonpasset på min lott. Underverket var vaken när jag anlände. Vaken och med ett stort leende på läpparna, ett leende som inte försvann så lång förmiddagen varade. Vete sjutton om han inte sover med ett litet leende på läpparna också?

Det regnade småspik och blåste halv storm denna förmiddag, så vi vek ner oss och stannade hemma.

Schemat följdes till punkt och pricka. Lite sömn vid 08.30 Underhållning fram till 11.00 då utfodring skulle ske. Dessförinnan hann vi med ett bajsblöjbyte (utan problem kan jag stolt meddela). Maten kom på bordet och förpassades ner i raskt tempo. Åter till golvet, klossarna, gåstolen, soffan, nallen, armsittning och boktuggning. Vi höll på glömma bort att vi var trötta framåt kvart över tolv. Snabbt sängläge innan mamma anlände vid halv ett-tiden.

Vaktavlösning, snabb lunchlådelunch och åter i jobb-selen framåt halvtvå.

Det blir hård konkurrens om nästa passnings-möjlighet som ges. Räkna med mig!

Av Göran Björklund - 9 november 2008 18:47

Tog tillfället i akt att utforska det mini-Skansen som finns i Borås; Ramnaparken. Eftersom vi hade barnbarnet som gisslan kändes det helt ok att strosa runt bland de små husen kring Borås museum en regnig söndag som denna. Vi inledde med ett varv runt fågelsjön Ramnasjön, som nog bebos av Sveriges rikaste fågelkoloni. Donerade pengar har samlats i en stiftelse, vars enda uppgift är att se till att fåglarna kring sjön har det bra.

Eftersom det riktiga Skansen har importerat Seglora gamla kyrka fyller Ramnakyrkan väl sin plats i parken. Därtill ditflyttade hus; alltifrån gästgivaregård, förläggargård till mindre bonings- och förrådshus.

Ett liten kulturskatt också kompletterad med lite modernare möjligheter som frisbeegolf och en nybyggd dansbana.

Barnbarnet studerade förstummad både det nyanlagda vattenfallet, kanadagäss och gräsänderna vid Ramnasjön innan han försjönk i sin middagsslummer på väg hem i regnet. Då hade både hans pappa och farbror hunnit ansluta efter en kort visit på Mariedal Cup.

Av Göran Björklund - 6 november 2008 19:05

Då har vi tillbringat vår första eftermiddag tillsammans; "Lille T" (som han kallas på en annan blogg) och jag. Vi har varit ute och promenerat (två pass) gosat i soffan (2 omgångar) och ätit tillsammans (1 barnmatsburk, 1 portion gröt och en liten skål efterrätt). Själv åt jag min microvärmda matlådelunch och eftermiddagsmackan i hans sällskap.

En heldag fast det bara var en eftermiddag. Den lille på strålande humör hela tiden. En del framsteg gjordes som bör dokumenteras. Han "accepterade" att ha sina nya vantar på sig (tror jag det när det var farfar som applicerade dem). Han lär också ha gjort språkliga framsteg under gårdagskvällen (jag passade honom en kortare stund även igår). Jag tror inte att det var en slump...... Jag väntar med spänning på rapporter från ikväll. Förmodligen kommer han att börja krypa eller nått tack vare det inspirerande sällskapet han haft (ödmjukhet är en dygd, jag vet).

Själv hade jag mer utbyte av denna eftermiddag (och gårdagskvällens timmar) än en halv veckas semester. Rent meditativt att umgås med snälla små barn. Rekommenderas!

Av Göran Björklund - 7 september 2008 21:49

Sonson har upplevt sin första fotbollsmatch med farfar. Albanien-Sverige. Sonsonen i en blågul body (den officiella) och farfar i sin 50-års present (även den en officiell landslagströja). Som bekant hjälpte utstyrseln föga. Ett kryss som ingen jublade åt. Inte heller sonsonen.

Han var lite anfäktad dels av stundens allvar och dels av att ha begått (i ordets rätta bemärkelse) sin premiär i en nyinköpt gåstol. Akompanjerad av  ljudillustrationer. Förr var en gåstol ett tygstycke och en fiffig aluminiumkostruktion. Nu en mindre high-techskapelse med ett antal knappar för diverse ljud som extra bonus. Plus att den går att omvandla till en gunga! "Trappsäker" dessutom påstod försäljaren.

Kvällen avslutades med att sonsonen somnade på min arm, befriad från matchbodyn och overallsbyxor. Jo, han har den officiella overallen också. Blev lite varmt till slut tyckte vi. På onsdag är det dags igen. Vet inte om han får klara sig utan mig då. Går säkert bra isåfall, nu vet han ju hur det går till. Body på och full koncentration.

Av Göran Björklund - 12 augusti 2008 21:49

Tomas Arvidssons bok var det ja. Min fördelsedagspresent. Jag har med stor behållning läst den. Upplägget sönderfaller i tre delar. Först och främst (och överlägset bäst) är Arvidsson egna betraktelser från hjärtat. Klockrena, finstämda stycken. En ren njutning att läsa. Därefter de delar som handlar om "vännen poeten". Jag förstår upplägget, har inget direkt att invända men; dessa avsnitt känns väl tillrättalagda. Dramaturgiskt väldigt välfunna. Men på det stora hela har jag inga större problem med de passagerna, trots randanmärkingarna.  Det tredje upplägget är faktaspäckade avsnitt med statistik och annat från BRIS, Rädda barnen, forskningsresultat och statliga institutioners rekommendationer. Absolut inget att synpunkter i sak men de hade lika väl kunnat redigerats som "faktarutor". Jag tycker att dessa avsnitt tynger den i övrigt lättsamma framställningen och gör att den bitvis känns lite som ett försök att vara akademisk, alla fakta skall redovisas med källhänvisningar. Jätteviktigt och ofta kanske rent av nödvändigt, ja men samtidigt också bitvis tråkigt och onödigt tyngande.

Är defintivt en bok att rekommendera, diskutera och låna ut. Inte omöjligt att jag kommer att återvända om något år till den för att stämma av mina egna erfarenheter. Jag är rätt säker på att Arvidsson tankar kommer att kännas lika välfunna då som de känns nu.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Väder

Share this

Bookmark and Share

Översättning

Google Analytics


Skapa flashcards