Måste säga det självklara: den här typen av aktioner kommer aldrig att vinna över de personer som man vill nå med sitt budskap. Verkligen illa agerat, för engagemang i klimat- och miljöfrågor behövs. Inte att framkalla avståndstagande, vilket är den fullkomligt naturliga reaktionen när man ser sånt här.

Foto:SVT

Enligt Staffan I Lindberg kan inte demokratin överleva om politikerna ljuger och blir trodda.

- Om valen inte handlar om vad politikerna gjort och om att utkräva ansvar, om de kan ljuga och bli trodda och det inte spelar någon roll vad de gör, då blir det meningslöst att gå och rösta. När lögner och halvlögner blir det som förhärskar, då upphör demokratin att fungera, säger han.

Staffan I Lindberg, professor i statskunskap och demokratiforskare vid Göteborgs universitet (eDN 2024-03-02)

Från forskningen vet vi en hel del om riskzoner när det gäller korruption och oegentligheter. Ett omdiskuterat problem är risker förknippade med så kallade svängdörrar mellan politik och näringsliv, särskilt när det gäller konsultfirmor som arbetar med politisk påverkan. När personer rör sig ledigt mellan anställningar och uppdrag i dessa sfärer kan det misstänkas att en tjänsteman eller politiker påverkas av möjligheten att i framtiden göra karriär i något av de företag som makt­utövningen berör.

Andreas Bergh, välfärdsforskare och docent i nationalekonomi, Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning (IFN)

https://etidning.dn.se/shared/article/informationsbrus-forsvarar-granskning-av-korruption/0ND1tnMV

Hörde en doktorand intervjuas. Om fysträning. Men han sa också att han gjort sina studier med riktiga mätmetoder (typ armband) och inte på basis av enkätsvar. Tidigare har vi hört forskare vittna om att t ex människor med övervikt underskattar sitt matintag när man jämför de egna uppgifterna med kontrollmätningar i verkligheten. Intresseorganisationen CAN förekom flitig i nyhetsflödet nyligen m a a deras mätning av svenskarnas alkoholintag. De hade dubblerat undersökningsgruppens uppgifter om konsumtion, då de halta avsevärt om man ställde det mot uppgifter om försäljning och import.
Vad är då slutsatsen av allt detta? Jo, att självskattningar är ett klent intrument om man vill skaffa sig en bild av verkligheten som stämmer. Kan vara bra att ha i minnet nästa gång en undersökning refereras i media. Bygger den på självskattningar eller på andra mätmetoder?
Och tänk om det är lika illa med de ständigt återkommande partisympatimätningarna, och dess variant med förtroende för partiledare. Är väl en tydlig självskattning när man svara på frågan om vilket parti man skulle rösta på, om det var val idag?

Forskning visar att det är av särskild betydelse hur politiska eliter beter sig i det offentliga samtalet. Utvecklingen i USA utgör ett tydligt exempel. Här finns det skäl för oro. Sedan det nuvarande kulturkriget kom till Sverige 2010 har vi fått en debatt präglad av personangrepp, medvetna överdrifter, avvisande av expertkunskap och en tendens att ogenerat slira på sanningen. Det nyanserade och ambivalenta lyser med sin frånvaro. Antingen är du med oss eller mot oss. Retoriken är inflammerad. Nedsättande epitet används på trumpskt manér och det talas om att politiker ska ”straffas” för tidigare förd politik. Allt detta sker i en situation där antidemokratiska aktörer, som Ryssland, sprider desinformation för att splittra och elda på en redan svårhanterlig oenighet.

Åsa Wikforss
Professor i teoretisk filosofi och författare

https://www.dn.se/kultur/asa-wikforss-nu-ar-det-dags-att-sluta-prata-om-asiktskorridor/

Bad en AI (Googles Gemini) skriva en argumenterande text om varför vi inte är beredda, på ett personligt plan, att minska på vår konsumtion för miljön och klimatets skull. Här är resultatet:

Trots den ökande medvetenheten om klimatkrisen och miljöförstöring, ser vi inte en motsvarande minskning i vår personliga konsumtion. Varför är det så svårt att ändra våra vanor, trots att vi vet att de skadar planeten?

1. Bekvämlighet och vana: Vi har vant oss vid en bekväm livsstil med rikligt med varor och tjänster. Att ändra dessa vanor kräver ansträngning och tid, vilket vi ofta saknar eller inte prioriterar.

2. Sociala normer och status: Konsumtion ses ofta som en symbol för framgång och lycka. Att avstå från vissa varor eller tjänster kan kännas som att ge upp en del av sin identitet eller sociala status.

3. Brist på tillräckliga alternativ: Hållbara och miljövänliga alternativ är ofta dyrare, svårare att hitta eller av lägre kvalitet. Detta gör det svårt att leva en fullt ut hållbar livsstil.

4. Psykologiska faktorer: Vi tenderar att prioritera kortsiktiga belöningar och bekvämlighet framför långsiktiga mål som att rädda klimatet. Känslor som rädsla och oro kan också leda till att vi undviker att tänka på problemet.

5. Brist på kollektivt ansvar: Vi ser ofta problemet som individuellt och tror inte att våra egna små handlingar kan göra skillnad. Vi behöver en starkare kollektiv röst och politiska åtgärder för att skapa en verklig förändring.

Att ändra våra konsumtionsvanor är inte enkelt, men det är absolut nödvändigt för att skapa en hållbar framtid. Vi behöver hitta sätt att göra det bekvämare, mer socialt acceptabelt och ekonomiskt möjligt att leva en hållbar livsstil. Samtidigt krävs politiska åtgärder för att skapa en rättvis och effektiv omställning.

Kom ihåg: Varje liten förändring räknas. Att börja med små steg, som att äta mindre kött, handla second hand eller använda kollektivtrafiken, kan göra stor skillnad i det långa loppet. Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid för oss alla.

Det verkar som det nu är klart att vi får bli medlemmar i NATO. Kommer att beskrivas som en stor politisk framgång. Givetvis med de sedvanliga inrikespolitiska krumbukterna (och som vanligt helt utan betydelse i verkligheten). Någon kommer att säga att det var vi som initierade ansökan och några andra som fnysande kommer att säga att det var vi som rodde det iland. Dubbelsuck!
Att >få< bli medlem är ett något märkligt läge vi hamnat i. Två despoters maktspel tillåts verka i full blom, utan att någon lyfter ett finger. Det enda som lyfter efter deras agerande är ett antal stridsplan, från USA och Sverige, och som hädanefter står till deras maktgalna hjärnors förfogande. Med alla rimliga faktorer i bedömningen borde organisationen vara väldigt nöjda med en medlem som Sverige. Vi kommer plikttroget att pynta in de erforderliga procenten i budgeten för den medlemskrävda militaristiska expansionen. Plus de värdlandsåtaganden som krävs. Ingen budgetnedskärning här inte. Håller på att verkställas redan innan vi är medlemmar. Vi står högt på tå när det gäller sådant. Hög prioritet.

Eftersom påverkansbranschen kan svälja så många f d politiker måste det innebära att det finns ett stort antal köpstarka, som är beredda att betala för att få tillgång till deras s k kompetens a k a telefonbok/kontaktnät. Vägen till de kvarvarande folkvaldas öron och uppmärksamhet har således en väg in, via en betallösning.
Hur kan jag tro att det här existerar? Av den enkla anledning att marknaden ju aldrig har fel. Finns det ett stort antal säljare, kan man vara säker på att det också finns betalningsvilliga köpare. Och så länge de är beredda att betala marknadspriset för tjänsterna, levererar säljarna det som efterfrågas. Och uppenbarligen även de i slutändan av näringskedjan; kompisarna vid makten. Vad kan det finnas att hämta i det här systemet för dem, kan man fråga sig? Jag är inte säker på att vi vill veta svaret.