InformationsPLIKT. Känn på den! Angiverilagen med andra ord. Ett besöksmål, för de som inte tycker att det här är så mycket att orda om: DDR-museet i Berlin.

Klassiskt taktik. Tydliggjort bl a genom Orwells bok 1984. Men att det ogenerat skulle fortsätta att blomma känns ändå lite generande. Men ingen verkar skämmas. Läser idag om något som varit i säck ett tag, men som nu skall fram i ljuset. Kreativt på framkant, skaver kanske och då måste ett nyord till, som delvis splittrar de tankarna.
Så då fick vi lära oss en ny betydelse av hubb. Ett ställe, utanför EU, dit vi kan skicka av de som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd, men som inte kan återförvisas till sitt hemland. Ett ”avtal” med det mottagande landet skall ligga i botten. En privat lösning kan man kanske ana, är i sikte. För sådana är ju win/win. Någon som också kan få möjlighet att tjäna lite pengar på vår offentliga verksamhet, kan ju inte vara fel?

Vi kommer inte att kunna ändra någonting. Visitationszonerna blir verklighet, trots alla invändningar; reella och politiskt ihopkokade. Remissinstanser och kloka debattörer skriver logiskt och klarsynt om utvecklingen vi ser och tänkbara följder av den. Men, det rullar på ändå. Enligt plan, får man förmoda.
En petitess i sammanhanget stör också. Försöket att sätta ett nytt namn. Förmodligen det yttersta beviset för att man försöker sminka grisen för att den beska medicinen möjligen skall glida ner lite lättare. För, att den kommer att tryckas ned i halsen på oss, det vet vi som sagt. Låt oss inte gå i den fällan åtminstonde! För vad är det vi har hört lite mästrande förut, jo: en spade är spade. Så låt oss aldrig kalla det här påfundet för något annat än dess rätta namn: visitationszoner.

De flesta länder har 44 ton som maxvikt för långtradare (USA har 36 ton). En 40-tons lastbil sliter lika mycket på vägarna som 10.000 personbilar.

Vad är tillåtet i Sverige: 74 ton!

Under 2023 var lastbilar inblandade i 22 av 37 mötesolyckor med dödlig utgång. Den 1 december ökades den tillåtna maxlängden för lastbilar till 34,5 meter.

Om Sverige hade haft den avgift (avstånd- och viktbaserad vägtrafikskatt) som finns i Schweiz, Tyskland och flera andra europeiska länder skulle det långväga godset istället ha fraktas med tåg eller sjöfart.

Roger Bydler, Klimatriksdagen, f d chef för långsiktig vägplanering och it-chef vid Vägverket

Karin Svensson Smith (MP) ordförande i riksdagens trafikutskott 2014-2018 och ledamot 1998-2010

Utdrag ur Debattartikel DN debatt 2024-02-08

I Verdun var jorden mer upphackad och brantare, skadan total ”en biologisk öken” som författaren Cal Flyn kallar det. Stora markområden är fortfarande förbjudna att beträda. I stället planterade man skog och den står där fortfarande, mörk och tät. Men en öppning, en glänta, finns i skogen. Flyn beskriver den i boken ”Islands of abandonment. Life in a post-human landscape”. Här samlade man efter krigsslutet ihop tvåhundratusen kemiska vapen: senapsgas, tårgas, fosgengas i en stor massgrav som man sedan satte eld på. Platsen heter än dag Place à Gaz och området Zone Rouge. 2017 ?- alltså hundra år senare - tog tyska forskare tester på jorden, den visade sig innehålla höga halter av arsenik och tungmetaller.

På Gazaremsan, ett av världens mest tätbefolkade områden, beräknas nu omkring så mycket som femton miljoner ton pulvriserat byggnadsmaterial ligga utspritt. Jämför man med attacken på World Trade Center som efterlämnade en miljon ton byggmassor på Ground Zero inser man vilka enorma mängder det är fråga om. Nära tretusen människor omkom den dagen, den 11 september 2001. Sedan dess har uppemot tiotusen människor diagnostiserats med cancer och svåra andnings- och lungsjukdomar som en direkt följd av den giftiga cocktail av damm, asbest och kemikalier som spreds över Manhattan. Fler har dött i kölvattnet av den 11 september än under själva terroristattacken.

Ukraina har inte endast några av världens bästa jordbruksmarker. I Ukraina finns också inte mindre än en tredjedel av hela Europas biologiska mångfald. Numera är det även ett av världens mest minerade länder. En tredjedel av landet behöver röjas på minor, klusterbomber och gamla raketer. Och då är kriget inte slut än på långt när.

Anita Goldman
Författare

https://www.dn.se/kultur/anita-goldman-kriget-i-gaza-kommer-att-fortsatta-i-generationer/

Inom politisk filosofi beskrivet statsskick där statens uppgift är begränsad till att uppgätthålla fundamental säkerhet typ rättsväsende, polis och försvar. Övrigt ombesörjs av medborgarna genom frivilliga förbindelser. Myntades inom 1800-talets liberalism. Skatt är dessutom stöld enligt nyliberal grunduppfattning. (Källa Wikipedia).

Tänkte bara såhär; skulle de här tankarna dyka upp i någon form, principiellt eller på annat sätt, så kan det vara bra att känna igen dem och veta var ifrån de kommer. Inget nytt påfund alltså.

Då vill vi väl ”alla” att något måste ”göras” åt SIS-hemmen? Såhär kan vi ju inte ha det!
Och det Kinderägget är ruvat sedan en tid. Vars innehåll har skickats som en tidigare försöksballong. Nu är tiden mogen. Tar vägen via en utredning som kommer att, antingen föreslå, eller om det inte sker kompletteras med en ren politisk överbyggnad i propositionen; ungdomsfängelser!
För ingen är väl fortfarande så fyrkantigt inskränkt o gammalmodig att man tänker; men borde inte den här verksamheten också få de resurser som den s k nya verklighetens förändrade krav, kräver? Varför är inte det den naturliga reaktionen? Som man hanterat t ex polisen med extremt stora (störst?) tillskott och försvaret?

Här är syftet gissningsvis något annat. Manegen skall krattas för något mer repressivt. Något som varit i säck innan det nu skall hamna i propositionspåsen. 

Geopolitiken, teknikutvecklingen och klimatriskerna gör att vi i dag lever i en värld där de ekonomiska chockerna kommer utifrån. Nästan allt verkar kunna hända på ett sätt som inte var fallet när vi levde under en mer stabil världsordning. Om ekonomerna bara fortsätter stirra på sina egna modeller kommer de inte att kunna hjälpa oss navigera de ekonomiska konsekvenserna av den här nya världen. 

Katrine Kielos-Marçal
katrine.marcal@dn.se